Detta hände också 1949

Den 16 januari 1949 skrev Gunnar Nordahl kontrakt med AC Milan och blev därmed Sveriges förste professionelle fotbollsspelare. En vecka senare skrev brodern Bertil kontrakt med Atalanta i Bergamo.

Den 17 februari 1949 fattades beslutet att skapa en stiftelse för det Vetenskapliga biblioteket i Umeå.

Samma datum – 17 februari gick även en skrivelse till staden och landstinget med ett förslag att skapa en kommunal, humanistisk högskola i museet och några andra byggnader på Gammlia-området.

Den 4 mars 1949 hölls ett möte i Härnösand, där stadens högskoleintressenter tog upp frågan hur man skulle agera mot Umeås högskoleintiativ, det man i Härnösand kallade ”atombomben från Umeå”.

Den 22 mars 1949 var Umeås högskoleförslag uppe till debatt i en interpellation i riksdagen.

Den 20 maj 1949 gjorde Korsholm I sin första tur över Kvarken.

Den 26 augusti 1949 utsågss umesonen Stig Lindberg till konstnärlig ledare vid Gustavsbergs fabriker.

Den 10 oktober 1949 invigdes Nya bron över Umeälven. Den gamla, slitna träbron fick därmed avlastning – efter 86 år!. Och Nya bron är numera inte längre den nyaste bron i stan – därför kallas den mestadels för Tegsbron.

1949 tilldelades Hörnefors-sonen Knut Nordahl Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare.

I slutet av 1949 hade Västerbotten 232.369 invånare – 600 personer fler än året innan.



Fröknarna Olivia och Alma Sohlman samt fru Anna Norgren (som VK såg dem).



De Gamlas Fest 1949 arrangerades på ett soligt Gammlia den 3 juli. Lättsam musikunderhållning och trivsamma berättelser stod som vanligt på programmet.

Rubriken från Västerbottens Folkblad vittnar om vackert väder, som kändes stekhett trots att man dukat upp i den skuggiga allén upp mot kvarnen. Klicka på rubriken så ser du hela VF-texten.

Bland de uppträdande fanns två unga grabbar
Kennerth Winberg, 11 år, spelade dragspel och Lasse Sundström, 13 år, sjöng Kväsarvalsen till Kennerths ackompanjemang. Jorå, det är samme Lasse Sundström som långt senare blev legendarisk idrottsledare i Sandviks IK.

Västerbottens-Kurirens utsände samtalade bl a med skomakarmästaren Helmer Öhman, 72 år (till vänster):
– Jag kom hit år 1900. Stan hade inte mer än tusen själar då. Jag hade sex gesäller. Gesällerna gick mellan städerna och tog jobb än här och än där. Dom betalade sex kronor i veckan för mat och logi och tre gånger om dagen fick dom kaffe. Men en halvsulning kostade inte mer än en och femti heller, sa hr Öhman och gav en inblick i skomakarlivet från förr i tiden.

83-årige Emil Larsson hade också en del att berätta:
– Jag arbetade tills jag var sjuttionio, men nu gör jag inte ett dugg.
– Är hr Larsson sjuklig?
– Nä, men går jag till en arbetsplats och frågar om jobb, säger dom bara: Gå hem med dig gubbe. Du är för gammal. Och det har dom rätt i förstås, di unga ska ju ha jobb först, säger Larsson och berättar att han själv började jobba när han var åtta år(!).



Musikbalustraden stod på sin tid ungefär där Helena Elisabet-kyrkan nu står.