Detta hände också 1953

Den 28 januari 1953 började Rio-Cola säljas i Umeå. Den smakade inte som Coca Cola utan som en blandning av fläckborttagningsmedel och Roséns bröstdroppar, enligt en recension.

Den 15 februari 1953 inställdes biltävlingen på Umeälven, eftersom plogbilen som skulle preparera banan sjönk genom isen.

I februari 1953 började Hagaborg få sina första gäster. Då var Hagaborg landets modernaste ålderdomshem.

Den 28 mars 1953 debuterade Sara Lidman med romanen Tjärdalen.

I slutet av mars 1953 började de första mopederna säljas i Umeå.

I april 1953 fyllde föreläsningsföreningen Minerva 50 år.

Den 12 april 1953 presenterade fabrikör Gösta Nyström den s k GN-radarn, med förväntningar på sig att bl a förbättra trafiksäkerheten i korsningar där tåg passerar vägar.

1953 vann Gunnar Nordahl – med rötter i Hörnefors – den skytteligan i italienska Serie A.

Den 14 till 17 maj 1953 ställdes 3.000 barnteckningar ut i Hantverkshuset, alla på temat ”Måla för de gamla”. En etablerad konstnär – Helge Linden – fanns också där.

Den 16 maj 1953 kom 1500 personer till Sporthallen i Holmsund, inte för att se på idrott utan för att ha personalfest. Allt var fritt när industrin bjöd.

Den 12 juli 1953 återinvigdes Backens kyrka efter en kraftfull restauering.

Den 14 juli 1953 besökte prinsessan Sibylla – som den första kungligheten någonsin – Holmön.

Den 1 december 1953 framlades ett förslag att bygga en idrottshall vid Gammlia. Den föreslagna hallen beräknades kosta 2 miljoner kronor.

Den 14 december föreslog tandläkarutredningen att en tandhögskoleklinik ska inrättas i Umeå 1957.



”Erke” Sjöblom lockade även unga lyssnare på De Gamlas Fest 1953.



De Gamlas Fest anordnades den 16 augusti 1957, med ett lättsamt program med stort utrymme för trivsam samvaro mellan de kvinnor och män vars kloka huvuden och knotiga fingrar byggt upp den stad vi lever och bor i.

Välkomstorden levererades av stadsfullmäktiges ordförande Elon Dufvenberg, som underströk att stans pionjärerer var värda alla tänkbara tack – men att kalla dem för gamla, det gillade inte Dufvenberg.

– Jag vill hellre kalla det för en fest för de mer stadgade i samhället, eller gärna de äldres fest, sa Dufvenberg.

Han sa också att det är mycket som måste göras innan samhället med högburen panna har gjort vad de äldre förtjänar. Han gav också riktlinjer för åldringsvården i staden. Dufvenberg nämnde bl a behovet av ökad hemsamarithjälp och ställde även pensionärshemmens vara eller inte vara i blickpunkten.
– Lägenheter för äldre i öppna hyresmarknaden är kanske att föredra, slutade Dufvenberg.

Bland underhållarna gjorde ”Erke” Sjöblom från Själevad stor lycka med några mustiga historier och sång till luta. När han berättade om ”granna flickor vackra som dynamit” och när han sjöng om Storolles Maja som ”va viter och rö som smultron på nyfallen snö... då förvandlades De Gamlas Fest till ett enda stort leende.

Rubriken till vänster är hämtad från Västerbottens Folkblad. Klicka på den om du vill läsa hela artikeln.




Man kan bli trött när man är på fest.

Festligheterna på Gammlia dokumenterades även 1953 av stans fotografer. Längre ner på sidan syns ett litet axplock med bilder från det årets festligheter.

Klicka på bilderna om du vill se större versioner.

Känner du igen någon av gamlingarna?
Tala i så fall gärna om det
.