Missar
Alla har vi gjort våra missar, en del har gjort större missar än andra:

Lurad upp på läktarn
Det var sommaren 1961 och jag – Lennart Forsberg – hade cyklat från Täfteå till träningsorienteringens start intill familjen Rosenbergs stuga vid Nydalasjön. Det gick inget vidare på korta banan, jag missade allt och hamnade till slut på gamla kustlandsvägen när jag bara hade en kontroll kvar. Där såg en av mina läromästare – Halvard Öhman – min olyckliga vilsenhet, så han lotsade mig till den sista kontrollen, ett dikesslut. Jag stämplade och vände om för att ta mig mot målet – trodde jag! Jag sprang och jag sprang och jag gick. Men jag såg ingen väg, bara myrar och myrar och myrar. Jag var trött... men jag fortsatte. Och plötsligt – som från ingenstans – reste sig en fotbollsläktare upp ur stora skogen! Jag kände igen den, för jag hade sett Juventus spela fotboll där något år tidigare. Det var Gimoborg!!! Det skulle dröjde ett bra tag innan mina mycket trötta ben kunde återvända till målet och civilisationen vid Rosenbergs stuga. Benen var inte piggare när jag i den sena natten trampade min cykel till vår egen stuga i Täfteå. Den kvällen var jag verkligen ute och cyklade.

Massor med missar
Vid O-ringen i Bohuslän 2003 bjöds deltagarna ett och annat visdomsord längs vägen till start. Vad sägs om:
– Dagens misstag är morgondagens glädjeämnen.

Men det är ju av misstagen man lär sig – framför allt av andras misstag (man blir ju aldrig så gammal att man hinner begå alla själv).

Därför bjussar "Eftersnack" på längre betraktelser kring ett och annat hiskeligt misstag. Första berättelsen bjussar jag – Lennart Forsberg – på. Och jag hämtar den från O-ringen i Bohuslän 2003!:

Jag gick i alla fall runt! (Lennart Forsberg)
Läs kartan ­ men läs allt! (Thomas Eriksson)

Har även du gjort miserabla misstag?
Skicka i så fall några rader till mig.


Senast ändrad 30 december 2004