Missar
Alla har vi gjort våra missar, en del har gjort större missar än
andra:
Lurad upp på läktarn
Det var sommaren 1961 och jag – Lennart Forsberg – hade
cyklat från Täfteå till träningsorienteringens start
intill familjen Rosenbergs stuga vid Nydalasjön. Det gick inget vidare
på korta
banan, jag missade allt och hamnade till slut på gamla kustlandsvägen
när jag bara hade en kontroll kvar. Där såg en av mina
läromästare – Halvard Öhman – min olyckliga
vilsenhet, så han lotsade mig till den sista kontrollen, ett dikesslut.
Jag stämplade och vände om för att ta mig mot målet – trodde
jag! Jag sprang och jag sprang och jag gick. Men jag såg ingen
väg,
bara myrar och myrar och myrar. Jag var trött... men jag fortsatte.
Och plötsligt – som från ingenstans – reste sig
en fotbollsläktare upp ur stora skogen! Jag kände igen den,
för
jag hade sett Juventus spela fotboll där något år tidigare.
Det var Gimoborg!!! Det skulle dröjde ett bra tag innan mina mycket
trötta ben kunde återvända till målet och civilisationen
vid Rosenbergs stuga. Benen var inte piggare när jag i den sena
natten trampade min cykel till vår egen stuga i Täfteå.
Den kvällen
var jag verkligen ute och cyklade.
Massor med missar
Vid O-ringen i Bohuslän 2003 bjöds deltagarna
ett och annat visdomsord längs vägen till start. Vad sägs
om:– Dagens misstag är morgondagens glädjeämnen.
Men det är ju av misstagen man
lär sig – framför allt av andras misstag (man blir
ju aldrig så gammal
att man hinner begå alla själv).
Därför bjussar "Eftersnack" på längre betraktelser
kring ett och annat hiskeligt misstag. Första
berättelsen bjussar jag – Lennart Forsberg – på.
Och jag hämtar den
från O-ringen i Bohuslän 2003!:
Jag
gick i alla fall runt! (Lennart Forsberg)
Läs kartan men
läs allt! (Thomas Eriksson)
Har även du gjort miserabla misstag?
Skicka i så fall
några rader
till mig.
Senast ändrad 30 december 2004
