Prolog vid Isladans invigning den 17 december 1963

Väl drömmer Du i vinterns köld om somrars evighet
och flyr åtminstone på tankens väg till fjärran, varma städer.
Men fastän Nordens vinter är det kallaste Du vet,
så är det dock dess friskhet väl
, som tjusar mest och mest Dig gläder.

Säg, minns Du forna tiders skridskolek på Umans älv
och minns Du dusterna på Rosendal och andra kära ställen.
Ej tänktes väl den djärva tanken då att mänskan själv
bör bygga vinterns golv och välva sedan tak mot vinterkvällen.

Här slutes vintern inne helt i valv av mäktigt mått,
och inte sommarns varma vindar ens kan isens täcke riva.
Här har vår ungdom nu för snabba skridskolekar fått
en stolt arena, redo att åt sporten festens glädje giva.

På denna blanka isparkett må hårda törnar ske,
ty spelet kräva fart och kraft, och pojkar prövar styrkan gärna.
Förvisso Du skall hårda, friska, tappra tag få se,
men också om det går Dig mot, du måste spelets regler värna.

I denna borg skall segrars ära vinnas, dock är visst
att alltid någon har att nederlagets bittra kalkar tömma. 
Men om Du segrar eller faller, är det först som sist
dock budet om att kämpa hederligt och väl Du ej må glömma.

Henry Forsberg